Gammal kärlek rostar aldrig.......

......eller? Åjo, det tror jag nog att den gör, eller i alla fall blir till något annat. För det är nog inte bara jag som blir lite konstig om man råkar på en gammal kärlek. Visst är det löjligt, men man känner själv hur fjantig man blir! Jag råkade ut för detta idag.... Skulle åka och hämta Fanny hos en kompis, när jag ser kompisens pappa stå och prata med ett par där mannen verkar bekant. Jodå, det var en kärlek jag hade för 20 år sedan! Känner hur blodet rusar till ansiktet och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig! Ska man gå fram och säga, "Hej, det var inte igår!" eller låtsas som man inte känner igen honom? Och snygg var han såklart fortfarande! Tjejen var höggravid och genast tar reptilhjärnan över och granskar henne uppifrån och ner. Det verkade som om han kände igen mig, för han log och vinkade. Jag gjorde bara en snabb vinkning tillbaka, gick in för att hämta Fanny och när vi kom ut hade de gått.
På väg hem kom jag på mig själv med att fundera över detta. Hjärtat slog fortfarande lite extra och det enda jag kunde tänka på var hur jag såg ut! Foppatofflor, osminkad och okammad..... Varför ser man alltid ut som skit vid sådana tillfällen? Det är ju då man vill se extra snygg ut, med fina kläder och fotomodellshår!
Men varför blir man så fjantig då? Och det är inte bara vid sådana här tillfällen jag blir lite löjlig måste jag erkänna.... När man ser en kändis kan man reagera lite på samma sätt! Man blir lite flamsig, lite fnissig och känner själv att man är tillgjord!
När vi var på Barnpalatset igår, såg jag en snygg kille jag kände igen. Han var där med två små barn och det tog en stund innan jag kunde placera honom! Inte så konstigt, han var ju ingen A-kändis direkt..... :-) Det var Anders Fernette, han hette Anders Johansson tidigare. En gång i tiden vann han Fame Factory! Senast man såg honom var i Melodifestivalen 2011 med låten "Run", men den gick inte vidare. Han hade också en hit sommaren 2009 med en cover på "Hungry eyes" från Dirty Dancing.
Men genast kom jag på mig själv med att rätta till håret, försöka hålla in magen lite och inte försöka stirra. Gud, så löjlig man är! :-) Tur att man inte bor i Stockholm, där man ser kändisar hela tiden! Det skulle jag inte klara av, haha! ;-) Men att bo på sin födelseort kanske inte heller är så bra. Man vet aldrig vem som plötsligt kan dyka upp! ;-)

Bilden är lånad från Anders hemsida!