Det är tydligt att man inte kan skriva något i bloggen i förskott. Naturligtvis fick jag magsjukan!
Skrev ju i torsdags att jag inte mådde riktigt bra, men trodde inte att det var magsjuka. Hm, på natten bröt det i alla fall ut...
Kan inte säga att jag direkt var i toppform, hade inte ätit eller druckit ordentligt på nästan en vecka, all fokus låg ju på barnen, att de skulle bli friska!
På fredagsmorgonen kräktes jag var femte minut och huvudet höll på att sprängas i bitar! Fick ju inte behålla någon smärtlindring, eller vätska, och ringde sjukvårdsupplysningen. De rådde mig att åka in.
Det låter kanske lite dramatiskt, men ambulansen fick hämta mig. Det var inte läge att sätta sig på färjan med massor av andra människor, kräkandes och med sprängande huvudvärk!
Väl på akuten på Östra sjukhuset, satte man dropp och gav mig smärtlindring, men det hjälpte dåligt. Hela dagen låg jag och bara försökte kämpa mig igenom smärtan och kräkningarna.
Vid 18:00-tiden beslöt man att jag skulle bli inskriven, då man inte fått bukt på min huvudvärk och jag inte fick behålla någon vätska.
Senare på kvällen avtog äntligen kräkningarna och huvudvärken lättade något.
På lördagen var jag väldigt matt och halvsov i princip hela dagen. Huvudvärken kom och gick, men kräkningarna hade upphört. På kvällen kändes det så pass bra att jag försökte mig på att äta en rostad macka, men den fick jag inte behålla..... Huvudvärken kom tillbaka och dessutom höll inte nålen till droppet och man skulle sätta en ny. Det var inte det lättaste, uttorkad som jag var. Nattsköterskan gjorde flera försök utan att lyckas och kallade då på en kollega från avdelningen bredvid. Inte heller hon lyckades, som i sin tur kallade på ytterligare en kollega! Hon lyckades inte heller!! Jag trodde jag skulle dö! Ville bara få smärtlindring för huvudet och sova!! DÅ ringde man på stickhjälp från narkosen. Efter två försök lyckades hon äntligen få dit nålen, i underarmen. Då hade man hållit på i nästan 4 timmar.... Räknade när jag kom hem till att man stuckit mig 22 gånger!!
Tidigt på söndagsmorgonen kom även diarréerna tillbaka och det var inte tal om att ta bort droppet. Men som tur var höll de inte på särskilt länge. Jag sov nästan hela dagen, och så äntligen, fram på kvällen, började jag må lite bättre. Jag fick i mig lite nyponsoppa och te.
När det väl vände gick det fort. På måndagsmorgonen kände jag mig mycket bättre och gick upp och tog en dusch. Åt till och med en smörgås som faktiskt smakade riktigt gott. Jag hade då inte ätit något sedan torsdagskvällen, alltså 3½ dygn! Man ansåg mig såpass bra att jag kunde åka hem! Lycka!!
H och barnen var på cirkus så huset var tomt när jag kom hem. Det var skönt att få några timmar ensam. För så fort de kom innanför dörren började de prata i munnen på varandra om allt de upplevt! Åh, vad jag hade saknat dem! De ville genast sätta sig i soffan med cirkusprogrammet och visa mig. Fanny hade ridit på en kamel och till och med Nova hade ridit, fast på en liten ponny! Första gången! Det hade tydligen varit med skräckblandad förtjusning av bilderna att döma! :-)
.JPG)
