På morgonen, idag för exakt ett år sedan, åkte vi tillbaka till Östra sjukhuset. Där fick jag sitta en halvtimma medans man kollade barnets hjärtljud. Jag kände att jag hade värkar, om än svaga, och de syntes på pappret också. Efter kollen kände jag att jag inte vågade åka hem till Donsö eftersom värkarna faktiskt hade börjat. Jag hade ju ingen aning om hur lång tid det kunde ta, med Fanny hade jag ett planerat kejsarsnitt eftersom hon låg i säte, och hade aldrig fått uppleva värkar. Vi ringde mina föräldrar, som sa att det inte var några problem, de skulle ta hand om Fanny. Vi åkte tillbaka till min brors lägenhet där vi väntade och under dagen blev värkarna starkare. Försökte sova mellan varven, men hur lätt är det? Eftersom vattnet hade gått fick jag inte bada pga infektionsrisken, men jag satte mig i alla fall i badkaret och spolade med varmt vatten. Vid 19-tiden kom värkarna med 10 minuters mellanrum och jag kände att jag ville åka in. Vi satte oss i bilen och åkte till förlossningen. När vi kom fram fick vi ett rum och man kopplade på CTG. Naturligtvis avtog värkarna....... Vid midnatt hade inget större hänt och man beslutade att jag skulle få stanna över natten med morfin att sova på. H fick en madrass och sov på golvet. Trots obekväm brits och enorm mage, somnade jag hyfsat gott, väldigt trött efter mer än 24 timmar av skitvärkar som inte gjort någon nytta!
Bilden är ett förlossningsrum på Skaraborgs sjukhus i Skövde och är lånad från deras hemsida.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar