Rapport från Sahlgrenska!

Det verkar som om jag blir kvar på sjukhuset en tid... Jag förstår nog inte riktigt hur allvarligt det var. Hade jag inte kommit in när jag gjorde..... Jag mår bättre, är uppe och rör på mig lite, men jag har lång väg kvar. Kroppen har varit helt utslagen. Jag är oerhört trött och huvudet dunkar. Mest saknar jag min familj, men samtidigt känns det tryggt att vara kvar här där jag kan få hjälp. Har lite problem med andningen och har fått lite blåsor på lungorna tydligen, men det är inget farligt och ska gå bort av sig själv när jag väl börjat röra på mig lite mer. Eftersom kroppen varit så utslagen, är jag oerhört svårstucken och har sticksår över både armar och händer. Ser ut som en narkoman. Återkommer snart, over and out från sjukhussängen!