Det visade sig bli en fantastisk föreläsning där man ömsom skrattade ömsom grät. Att få lyssna till ett sådant livsöde som Pelles var verkligen en ynnest! Att se hur otroligt svårt människor kan ha det och komma ut rakryggade på andra sidan. Jag beundrar sådana människor enormt!
Pelle medicinerar inte idag utan har lärt sig leva med sin Tourettes. När han känner att han har ett tics på väg, kan han kanalisera det till en kroppsrörelse, vissling eller något annat lite mer diskret ljud istället. Han stod inte still på scenen en sekund, utan levde hela tiden i vad han kallade sin Tourettes-rytm.
Han berättade för oss om sin uppväxt i Nordnorge under tidigt 80-tal och hur svårt han hade det med att bli förstådd och hur tvångstankarna gjorde att han väldigt ofta var nära att ta sitt liv. Han lekte ofta med döden, men han berättade också om vissa människor, eldsjälar, som hade mycket speciella platser i hans hjärta. Människor som såg honom, som såg människan, personen och inte en sjukdom. Skolsköterskan, kemiläraren, den danske vikarierande psykologen och inte minst hans mor och far som kämpade hårt för att förstå och hjälpa honom. Under de här tiden i Norge hade man knappt hört talas om Tourettes syndrom, än mindre förstå att sjukdomen finns överallt, över hela världen, även i lilla Norge.
Vi blev väldigt berörda och tagna av denna fantastiska man, både jag och Jessica, och jag kan varmt rekommendera att åka och lyssna på honom om ni får tillfälle.
Tack Pelle för att du delar med dig!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar