Det är konstigt, det som andra gör utan eftertanke, har jag så svårt för. Nu är det andra dagen Henrik och pappa bygger på balkongen och nu börjar ångesten krypa inom mig. De är ju för sjutton precis på utsidan! Men det hjälper inte! Det allra konstigaste är att jag kan resonera logiskt med mig själv, men inte tillämpa det! Att Nova sover sämre när de bygger säger ju sig självt, alltså fick jag ge en väldigt trött liten tjej mat, samtidigt som jag försöker laga mat till oss andra, hjälpa Fanny med diverse och sedan försöka äta själv och lägga Nova igen! Jag är verkligen ingen virtuos i köket, så att jag har den här simultanförmågan är för mig lite obegriplig.
Samtidigt som jag oerhört gärna vill få balkongen färdig, slåss jag med mina tankar och min lust att skrika till Henrik "kom och hjälp mig NU!". Mina motsträviga känslor gör att jag både tycker att det ska bli skönt med regn i morgon och ändå inte. Hoppas att allt rullar på smidigt nu, så att bygget är klart snart...... Fast.... Vi har ju ett hus, det blir ju aldrig klart......
När jag har dagar som jag tycker är skit, ungarna har sovit dåligt o allt annat är emot mig så struntar jag i alla "måsten" o bara gör det allra nödvändigaste. Myser med barnen, ger dem mat o sen hämtar vi skräpmat till oss själva... Man måste inte äta hemmalagat varje dag.. Bjud din far o make på lite pizza o sätt dig o titta på mästersnickarna o tänk på de fina möblerna du ska ha på dn fina balkongen =)
SvaraRaderaKram anki